Dagboken

Dagboken

I familjen Nyströms dagbok...

...handlar det mesta om Elis och Viola. Våra familjer bor långt bort och vi hoppas att det känns som att vi är lite närmre med hjälp av den här bloggen!

Trubbel i skolan

Familjen NyströmPosted by Susanne 11 Nov, 2014 09:56

Efter en lång och jobbig höst känns det som att vi kan börja slappna av lite grann. Här kommer en lång berättelse om hur vi haft det sen sist.

Efter alla förkylningar, bihåle- och muskelinflammationer så kom plötsligt trubbel i skolan. Vi som varit så glada att Elis trivdes så bra…

För att göra en lång historia kort så var Elis rädd för 2 pojkar i skolan. Den ene gick i Elis klass och den andre i Morgans klass och på fritids ihop med Elis. Pojken i Elis förra klass har autism, är utåtagerande och impulsstyrd, vilket innebär att han kunde få utbrott och välta alla stolar i hela klassrummet medan dom andra barnen fick hoppa undan bäst dom hann, när som helst. Vanligast var när hans mamma skulle hämta honom tror jag. Andra tillfällen kunde han utan förvarning gå förbi och knyckla ihop nåns teckning och kasta på golvet, eller smälla ut en burk med pennor över hela golvet. Elis säger att han kunde slåss också. Per-Ola och jag var med några dagar i klassen och under dom dagarna var den här pojken knappt med alls. Han satt i ett angränsande rum med en av lärarna nästan hela tiden. Han hade alltid en av lärarna med sig, men det hände incidenter som skrämde Elis i alla fall.

Pojken på fritids kunde väl hjälpligt umgås med dom andra barnen på fritids, men eftersom han hade sagt till Elis att han skulle sparka honom, utan anledning, bara för att Elis spelade Ipad så var såklart Elis jätterädd och slutade spela Ipad i skolan helt.

Plötsligt en dag i början av oktober fick pojken i Elis klass ett utbrott där han välte alla stolar och Elis med flera hade blivit jätterädda! Elis var dock den som tog mest illa vid sig, för efter det var sig inget likt. Elis grät hemma om kvällarna, behövde prata om skolan och om vad som hände i skolan och om dom här 2 pojkarna. Han började säga att han hatade sig själv, att han hatade skolan, ville inte gå dit och ifrågasatte varför man måste gå i skolan över huvud taget. Han sa att hans liv var mycket bättre i somras och berättade att han brukade gömma sig i en taggbuske ute för att inte pojken i hans klass skulle slå honom. Där satt han ensam och grät för att dom andra barnen inte skulle sen honom. Han ville hellre gå kvar hos Agneta dagmamman och berättade en massa saker som hade hänt, om att pojken på fritids blev arg och slogs ofta och att pojken i hans klass också slogs, han hade slagit alla utom honom själv och en tjej i klassen sa han.

Vi krävde ett möte med rektorn i ett argt mejl där vi gjorde klart att man verkligen inte ska behöva vara rädd för att gå i skolan! Veckan efter träffades vi, rektorn, skolpsykologen och en av lärarna i klassen. Det blev mycket prat om dessa 2 pojkar såklart, men det kändes som ett bra samtal. Vi var alla överens om att det nog skulle ta lång tid för Elis att bli mindre rädd och gilla skolan igen. Per-Ola och jag funderade mycket och kunde såklart inte acceptera att Elis skulle må sådär i flera månader innan det blev bättre! Till en början verkade det ändå ok. Elis berättade att det kändes bättre när fröknarna berättade för alla barnen i skolan att pojken i klassen hade en sjukdom som han var född med och att det var därför han inte förstod och inte kunde vissa saker som dom andra kunde.

Men sen tyckte vi bara att det blev sämre med Elis.

Fröknarna sa varenda dag att det hade gått sådär. Att han hängde mycket i kapprummet, och när jag kom var det där jag oftast såg honom. Elis själv tyckte aldrig att det hade varit bra.

Höstlovet kom och vi samordnade oss lite med Elis kompis Hampus mamma. Hon skulle vara ledig lite så då fick Elis vara hemma hos dom. Måndagen var en studiedag, tisdagen var han hemma hos Hampus, på onsdagen skulle han gå till skolan som vanligt och så skulle jag hämta både honom och Hampus tidigt. På onsdagkvällen var både Hampus och Morgan här och lekte med Elis, men Elis var så deppig för att han skulle gå till skolan dagen efter att han inte kunde leka alls. Han satt mest i mitt knä och var hängig och sa att han inte ville gå till skolan. Jag funderade på om han kanske var sjuk och stannade hemma på torsdagen med honom, men jag förstod ju snabbt att han inte var sjuk. På fredagen var han hemma för farmor och farfar var här så på hela veckan gick han bara en kort dag. Samma helg kom Alva och Edit och Elis berättade lite mer när Edit var med, för Edit hade ju också haft nån bråkig kille i sin klass.

Den helgen började han själv prata om att byta klass. Så vi bestämde att han skulle vara på Hampus fritids hela den veckan, för att kolla om han trivdes bättre där och i så fall byta klass dit. Vi sa till Elis att innan han kunde byta så måste vi se om han trivdes där, men han kunde inte riktigt fatta varför han inte kunde byta direkt, han sa att han trivdes. Så på tisdagen hängde jag med på fritidset och efter att frågat om inte Elis och jag kunde få hänga med i den andra klassen hela dagen så gick vi dit på onsdagen.

Det var en superlugn klass! Helt olik Elis vanliga klass! Vi var med hela dagen och hade musik och en hel förmiddag på ormbunks-ängen långt upp i skogen. Lunchen gick bra och medan Elis lekte ute med Hampus och några andra så gick jag och haffade rektorn som råkade ha lite tid över.

Hon var inte helt nöjd över att vi så att säga hade börjat skola in Elis i en ny klass i smyg…såklart. Jag får erkänna att det hade ju gått lite snabbare än vi hade tänkt, för Elis var ju så deppig och ville så gärna byta klass. Helst ville dom att barnen slutar ena dagen och börjar nästa när man byter klass…och hon skulle aldrig gå med på att säga att vi flyttar Elis FRÅN några barn i klassen, det skulle hon aldrig erkänna, för det får man inte för då kanske man inte skulle ha några barn kvar i vissa klasser…. Så om Elis skulle flyttas så var det för hans skull, för att han behöver lugn och ro. Jag sa inget, tänkte att hon får väl skriva vad hon vill i sina jäkla papper, vi vet ju alla varför han flyttas. Huvudsaken var ju att han fick byta klass! Och 18:37 på kvällen kom mejlet:

Hej!

Efter bedömning av berörda pedagoger har jag beslutat att Elis placeras i en förskoleklassgrupp FB med färre elever, för att skapa lugn och ro för honom i skolan.
Han placeras också på fritidshemsavdelningen Gladan.

Vi hoppas att han kommer att trivas där!

Elis blev jätteglad när vi berättade och Per-Ola och jag började andas ut! Elis var såklart nervös eftersom han inte kände alla barnen, men han lekte ju redan bra med flera av pojkarna i Hampus klass. Så redan på torsdagen samma vecka (alltså förra veckan) så började han. Per-Ola tänkte hänga med, men han och nya fröken tyckte att det nog var bättre om Elis var där själv istället, för att kunna komma in lite snabbare i gruppen. På kvällen berättade Elis stolt att han hade lekt själv nästan hela dagen utan pappa! Inför fredagen var han nervös igen och tyckte inte att det kändes så bra, men han var nöjd över att ha fått byta klass i alla fall. Och allt gick såklart bra!

Klassen verkar jättegullig (det var ju Elis förra klass med fast barnen var lite vildare och så fanns ju dom där 2 pojkarna) och jättelugn! Fröknarna verkar bra också och Elis verkar trivas. Han och en pojke som heter Erik verkar ha funnit varandra direkt. Per-Ola berättade att på samlingen i torsdags så hade fröken sagt till en tjej som heter Alva att hon skulle vara tyst och lyssna, varpå Alva hade gjort miner och tuggat med handen för att illustrera att fröken babblade….och Erik och Elis som sitter bredvid varandra hade exploderat av skratt och tyckt att hon var jätterolig! Elis fick till slut hålla för ögonen för att inte se henne innan han kunde sluta skratta. Och sen dess verkar dom ha lekt med varandra. Elis berättade senare att det hade varit jättekul, men han hade inte fattat varför Alva hade gjort så, som tur var! Han tyckte bara att det såg så kul ut.

I söndags kväll tyckte Elis att det var jobbigt att gå till skolan igen, och igår morse började han småvägra, precis som han började med sista veckan innan vi bytte. Då hade han börjat vägra gå till skolan, låsa in sig på toaletten här hemma på morgonen och gråta innan vi åkte och sedan i kapprummet också.

Men jag lämnade i alla fall igår, för jag visste att det hade gått så bra förra veckan. Och när jag hämtade så var Elis jätteglad! Han hade lekt med Erik igen, och klassen hade gjort lite experiment med densitet, blandat olja, vatten och sirap, och stoppat i russin, äpple och riskaka med pizzasmak! Kort sagt, han var strålande glad!

Så nu känner vi att vi kanske kan börja slappna av lite och vi hoppas att Elis snabbt börjar tycka att det är åtminstone ok i skolan igen!



  • Comments(0)//www.familjennystrom.se/#post721